Floden
Plötsligt vaknar jag till och finner jag mig själv på en flotte, i en flod. Hur jag kom dit och vad som hände innan kan ingen svara på. Floden har namnet BIOS.
Allt omkring mig är svart, med undantag för en liten lanterna, som skiner in i skogen vid strandkanten. I den smala springa där ljuset tränger fram ser jag de mest underliga ting. Skogen byter skepnad hela tiden. Vad som händer i skogen fångar nästan hela min uppmärksamhet.
Så märker jag att jag är fastkedjad vid flotten. Det står KHRONOS på de tjocka metallänkarna. Det finns heller ingen paddel, stör, eller åra att tillgå. När något intressant försigår i skogen kan jag aldrig stanna och titta vidare på vad det var. Jag måste hela tiden flyta med flotten, hela tiden sakta framåt genom mörkret.
Jag kan tala med andra personer som jag hör genom skogen. De säger att de är också på en flotte som flyter på en flod, men jag kan inte se dem. De flesta är dock så fascinerade av vad som försigår i skogen; de verkar inte ens känna till att de likt jag är fastkedjade.
Alla jag talar med genom skogen säger - och som jag själv har en instinktiv insikt om - är att nånstans kommer floden sluta i ett vattenfall. Detta vattenfall heter THANATOS. Jag vet att många har nått sina vattenfall på sina floder. Men ingen kan berätta vad som är vid vattenfallets slut. Från THANATOS hörs inget brus. Det kan dyka upp i mörkret framför mig när som helst. Det enda jag kan vara säker på att är min flotte kommer nå detta vattenfall.
Men än sitter jag kvar på flotten med kedjan runt mitt ben. Och det enda jag kan roa mig med under min sakta färd genom mörkret är den smala springan av ljus som lyser upp skogen vid flodkanten.
Allt omkring mig är svart, med undantag för en liten lanterna, som skiner in i skogen vid strandkanten. I den smala springa där ljuset tränger fram ser jag de mest underliga ting. Skogen byter skepnad hela tiden. Vad som händer i skogen fångar nästan hela min uppmärksamhet.
Så märker jag att jag är fastkedjad vid flotten. Det står KHRONOS på de tjocka metallänkarna. Det finns heller ingen paddel, stör, eller åra att tillgå. När något intressant försigår i skogen kan jag aldrig stanna och titta vidare på vad det var. Jag måste hela tiden flyta med flotten, hela tiden sakta framåt genom mörkret.
Jag kan tala med andra personer som jag hör genom skogen. De säger att de är också på en flotte som flyter på en flod, men jag kan inte se dem. De flesta är dock så fascinerade av vad som försigår i skogen; de verkar inte ens känna till att de likt jag är fastkedjade.
Alla jag talar med genom skogen säger - och som jag själv har en instinktiv insikt om - är att nånstans kommer floden sluta i ett vattenfall. Detta vattenfall heter THANATOS. Jag vet att många har nått sina vattenfall på sina floder. Men ingen kan berätta vad som är vid vattenfallets slut. Från THANATOS hörs inget brus. Det kan dyka upp i mörkret framför mig när som helst. Det enda jag kan vara säker på att är min flotte kommer nå detta vattenfall.
Men än sitter jag kvar på flotten med kedjan runt mitt ben. Och det enda jag kan roa mig med under min sakta färd genom mörkret är den smala springan av ljus som lyser upp skogen vid flodkanten.
Kommentarer
Trackback